|
Sidan
skapad den 8 maj 2000.
Senast uppdaterad: 13 augusti 2000.
© S Sievers 2000 |
|
Begynnelsen
Faltkajakens historia börjar på
riktigt den dag år 1907 då Johannes Klepper, en bayersk skräddare, förverkligar sin
dröm om en bärbar båt att ta med sig i järnvägskupén för färder på alpsjöarna.
Klepper har köpt patentet och grundkonstruktionen av arkitektstudenten Alfred Heurich,
men står för avgörande förbättringar i bland annat materialval.
Det första decenniet innebär finslipning av
konstruktionsdetaljer och materialval. Vid tidigt 20-tal har den
klassiska faltkajaken i askträ, bomulls- och gummiduk tagit form, och
än idag tillverkas faltkajaker som inte skiljer sig nämnvärt från
20-talsmodellerna. Och det beror inte på
brist på innovationsförmåga utan på en genial grundidé. |
Guldåldern
 En
polsk student paddlar Klepper. Mannen blir senare känd som Johannes Paulus II. |
Tiden från första
världskriget och fram till femtitalet är faltkajakens guldålder. Många alpsjöar, åar
och havsvikar fylls med kajaker från alla de centraleuropeiska kajakfabrikerna (ca 80
bara i Tyskland). Samtidigt ger sig djärva paddlare ut på expeditioner
i alla väderstreck. Böckerna om deras bedrifter på Amazonas, på Nilen och i det inre
av Tibet skapar ytterligare efterfrågan efter faltkajaker. Bara Klepper producerar 15.000
kajaker om året. |
Andra världskriget ger en ny
roll åt faltkajaken. Ett antal kommandoräder med faltkajak genomförs av båda
sidorna långt bakom fiendens linjer. Den mest kända, en brittisk insats i Bordeaux' hamn
förevigas i boken The
Cockleshell Heroes, filmen med samma namn samt denna målning av Jack Russel.
Faltbåtar används än idag av många länders militära
specialförband, bland annat vid den rysk-kinesiska gränsen och i Falklands- och gulfkrigen.
|
Hannes Lindemann
1957 avbildas
en ung tysk läkare på Life's omslag. Hannes Lindemann har tagit sig
över Atlanten i en 17 fots faltkajak. Det tar 72 dygn och resulterar
i boken Allein zur See/Alone at Sea, en dramatisk skildring av
en oerhörd prestation. |
Nedgången
Med femtiotalet kommer massbilismen.
Därmed minskar nyttan av den hopfällbara konstruktionen. Det är bara att hiva upp ett
plastskal på biltaket och ge sig av.
Med charterresor färdas folk till fjärran platser där man
hellre lapar sol än aktiverar sig med ansträngande paddling. Faltkajakerna hjälps inte
heller av slit-och-släng-epokens attityder, som inte är gynnsamma för gedigna
hantverksprodukter med lång livslångd.
Även den utbredda regleringen av Europas floder bidrar till att
minska intresset för paddling. Det är inte lika roligt att lyfta kajaken gång på gång
som det tidigare var att kunna paddla hundratals kilometer utan lyft. Den allt värre
miljöförstöringen förtar mycket av glädjen i att vistas vid allt smutsigare
vattendrag.
I Östeuropa däremot fortsätter faltkajakernas popularitet. I
DDR och de andra östländerna är det svårt/omöjligt att resa utomlands, och det är
ont om privatbilar. Desto tätare är det mellan järnvägs- och busslinjerna och de
många floderna och sjöarna. Pouch och de andra faltkajakfabrikerna har fullt upp med att
tillgodose en stadig efterfrågan, och man står också för några av de få högklassiga
exportprodukterna från Östeuropa som efterfrågas i väst.
Läs familjen Engerts skildring från faltkajernas
DDR.
Nutiden
Under 80- och 90-talet har faltkajakerna
återupptäckts. Deras grundegenskaper stämmer mycket väl in på
värderingar som nu ligger i tiden:
Faltkajaker ...
- är
anpassade till en rörlig livsstil
- är
exempel på ypperligt hantverk
- passar
perfekt för kompakt boende
- har en
tidlös design
- är
byggda med förnyelsebara naturmaterial
- har
dokumenterat lång livslängd
- innebär
en mycket låg miljöbelastning
Faltkajaken kommer nog aldrig mer
att bli en massprodukt som på 1920-talet, men det kommer alltid att finnas människor som
sätter värde på kajaktypens unika egenskaper.
Det halva dussin tillverkare som finns kvar torde ha framtiden
för sig.
|